I Mesopotamien hittas den äldsta vetenskapliga dokumentationen av mjölkning och osttillverkning – en bildserie inhuggen på en 5000 år gammal sumerisk fris. Flera av människans äldsta källor fastslår ostens långa tradition.
Gamla testamentet omnämner judarna som ett herdefolk och fader Abraham som “hovleverantör av ost” och egyptiska faraoners gravkamrar (ca 2000 f.Kr) vittnar om mjölkhantering och ostproduktion. Persernas flera tusen år gamla, heliga skrift Avesta berättar om hur Zarathustra under en ettårig ökenvistelse lever uteslutande på en enda ost. Rig-veda, indiernas äldsta skrift, skildrar ofta ostens förtjänster och i både Iliaden och Odysséen (ca 800 f.Kr.) figurerar ost i flera av berättelserna.
Aristoteles, en av de tidigaste vetenskapsmännen, beskriver i ”Djurens historia” hur grekisk ostberedning går till på 300-talet f Kr. Det är sannolikt då man börjar göra ost med hjälp av löpe, utan att först låta mjölken surna. Romare och greker använder saft från fikonträd och andra örter med liknande egenskaper för att få mjölken att stelna.